Videoklipp.

Ett klipp ni bara måste se!!

Som Adriana Skarped i det här inlägget säger om att när man är öppen med att vara poly eller har ett öppet förhållande så kan det inte vara riktigt kärlek med den man har primär relation med. Jag kan skriva under på att det är verkligen inte så. Jag älskar min man över allt annat och jag har till och med en liten dotter med honom och vill ha fler barn med honom. Vi har byggt ett liv tillsammans och han har hjälpt mig att inse att det inte är något fel på mig eftersom jag faller för andra tjejer när jag är med honom. Jag är helt enkelt poly och han har fått mig att inse det och han stöttar mig till hundratio procent.

Efter att vi nu tillsammans har sett ett antal avsnitt av serien Polyamory: Married and Daiting och han har sett lite hur dom lever som flera så har han sagt att han är imponerad och väldigt nyfiken på att leva på det sättet. Att jag skulle ha en flickvän levande tillsammans med oss som vi delar allt med. Det har också fått honom att pusha på mig lite att försöka hitta en tjej eller kvinna att kanske börja dejta. Det får mig att känna mig extra lycklig och trygg i min relation till min man.

Utan min man skulle jag aldrig ha kommit såhär långt med att komma på vem jag är, dessutom under dessa tre år vi varit tillsammans har jag utvecklats mer än under hela min tonår.

Tankar kring en framtid med fler..

Har kollat lite små korta stunder på första avsnittet av Polamory: Married and daiting.. Eftersom det är rätt vulgära scener till och från går det inte att kolla när dottern är närheten. Inte för att jag vill låtsas att det är något hemskt och onaturligt med det, men eftersom hon är inne i en period där hon härmar mycket av det hon hör. Tycker det kan vara lite olämpligt då.

Dock kommer det upp tusen miljoner tankar när jag ser det och jag funderar mycket på hur det skulle vara om jag faktiskt hittade en flickvän som det blev seriöst med och som flyttade in hit. Har pratat lite med hur mannen vill att det ska vara, vad som känns rätt för honom. Lite funderingar och tankar jag har och saker jag skulle vilja i så fall. Visst är det saker man få ta när det väl händer, men man måste ju ändå ha det i bakhuvudet inför en framtid. Så att man inte står där när det är nära att bli verklighet och måste komma upp med alla överenskommelser.

Hur som helst finns det vissa saker han vill som är lite obekvämt för mig, men som jag antar att jag måste acceptera för att han ska acceptera att det ska bo en annan människa med oss, en flickvän till mig. Dock verkar han inte helt främmande emot det jag tycker.. Fast vissa saker han pratar eller skämtar om funderar jag över om det egentligen är vad han vill, jag vet inte men jag får den känslan och det gör mig lite rädd. För det är saker jag inte skulle kunna acceptera och då är jag rädd att vårt förhållande går sönder.

Serie om polyamori.

Hittade denna bilden som passade in så bra på hur mitt liv som poly faktiskt är om man ska säga kort:

Och insåg när jag såg en bild som var relaterad till denna att men shit, det är ju en serie som heter så. En reality serie som har gått i två säsonger, direkt laddade jag såklart hem den första säsongen för att se vad det kan vara för intressant. Tycker ni också ska spana in den!
 

Fullt upp.

Insåg att jag inte skrivit här på väldigt länge och kanske borde göra det. Har mycket att handskas med just nu eftersom jag gått ut på praktik och går enligt schema så det är mycket nu framöver och lite tid till datorn. Så min "vanliga" blogg går såklart i första hand och min familj så det har varit lite segt med denna.

Dessutom funkade det inte med den där tjejen jag hade som flickvän eftersom ett gammalt Ex la sig i och förstörde eftersom hon fortfarande har känslor för mig men inte accepterar att jag är polyamorös. Därför är ju inte hon intressant för mig som partner och när jag då hittade J och blev tillsammans med henne var det inte okej för mitt Ex. Så nu har jag bara min man och det är mer än lycka för mig, även att mitt mål är att också ha en flickvän.

Fast jag tar det som det kommer, kanske inte lättast i en liten stad som jag faktiskt bor i och kanske ska försöka hitta någon som är lite äldre. Eftersom yngre vill vara lite mer fria och inte riktigt kan binda sig på samma sätt som jag redan gjort med dotter och man så.

Nu tar jag livet som det kommer och eftersom det just nu är mycket så får allt vara som det är. Dyker någon upp så välkomnar jag det.

Kärlek är ALDRIG dåligt!

Ofta när jag kommer in på bloggar som jag just nu följer om poly ämnen så blir det att jag verkligen tänker mycket, jag gräver djupt inne i mig själv och får verkligen ta fram känslor och sätta mig in i hur jag tycker och tänkte om saker. Det skönaste är att jag har denna bloggen att ventilera mig i när jag tänker så pass mycket att det måste ut, för min man orkar inte lyssna på allt eftersom när jag kommer in på det ena så leder det ofta till det andra. Då blir det oftast att jag skenar iväg och det kan blir mycket och länge om samma ämne.

Läste detta inlägg och början där det stod om att omgivningen gjort så att för oss som kan och blir kära i mer än en enda person känner ibland skuld för det. Och jag håller med om att kärlek aldrig få bli något dåligt eftersom känslorna vi känner i samband med att en person berör våra hjärtan är det vackraste som finns. Varför ska vi då behöva känna skuld för att vi älskar fler personer och ger mer än en person av alla känslor och egenskaper som vi besitter?

Jag tycker bara det är bra att man delar det med fler, eftersom att varje enskild individ som vi omringar oss med kompletterar oss på olika sätt. Så genom att ha två partners så kan man få mer kompletterat i sitt liv och då tycker jag det säger sig själv att man blir lyckligare. Dessutom eftersom jag vill ha en av varje kön, så får jag dessutom allt jag vill ha. För är jag med bara min man, så fattas ju ändå hälften av det jag tycker om.

Att folk dessutom vill att man ska rätta in sig i ledet igen och bli vad dom kallar normal känns så hemskt. Att jag som faktiskt blir kär i fler personer ska trycka allt det åt sidan, gömma den sidan och låtsas som att allt är som det ska. Jag känner att det går inte längre, jag gjorde det i så många år och då kunde jag inte hålla mig till en person ändå utan var otrogen. Jag förstod aldrig vad det handlade om, nu vet jag att jag inte kan binda mig till en enda person, utan att mitt hjärta och min själ är gjord för att vara med fler.

Dessutom att vi ska skämmas över att vi har känslor för fler tycker jag bara är fånigt, det är inget att skämma över utan det är snarare något man ska vara stolt över. Att man har förmågan att älska fler och ge fler människor. Bara för att jag är anonym just nu eftersom jag nyligen har kommit fram till att jag är polyamorös, betyder det inte att jag skäms över det. Det betyder bara att jag måste själva lära mig att leva med det, att känna att jag är tillräckligt bekväm med det för att berätta för dom står mig nära.

Eftersom att jag inte vill förlora någon närstående och jag läst om personer som kommit ut och förlorat familjemedlemmar för att dom vill ta avstånd ifrån en, så har jag valt att vänta med det. Jag har berättat för några nära vänner, eftersom att med vänner känns det mer att accepterar dom mig inte som den jag är så är det inte värt det. Familjen är inget man har valt från början, så dom behöver ju inte acceptera allt med mig på samma sätt. Jag skäms inte för att jag är poly, däremot så jobbar jag mig sakta framåt genom att komma ut för några personer jag känner mig säker med och som jag till att börja med tror skulle ta det bra och acceptera det.

Så att läsa en sak som att personen som blivit kär i sin kollega ska rätta in sig i ledet igen, försöka bli av med känslorna och sedan återgå till det normala och ta det som att det skulle vara ett litet snedsteg som alla gör får mig att vilja slå sönder något.

VI är precis lika "NORMALA" som alla andra, vi är nog till och med lite bättre enligt mig eftersom att vi ger fler personer den kärlek som är så vacker och vill att folk ska inse att det inte är fel, utan det vi har är vackert och det är vårt sätt att leva. Vi mår bra av det, så varför ska resten av våra medmänniskor må dåligt av något som ingen har med att göra och ingen far illa av.

Mysigt.

Igår var min fina flickvän över en liten stund på kvällen. Vi hittade inte på så mycket, utan hon låg i min famn och vi tittade på tv. Dock duger det helt klart för mig och ovanligt nog känns det inte alls dumt att dottern är närvarande. Hon är ju så liten att hon ändå inte förstår hela innebörden. Däremot förstår hon när vi kramas och pussas, för då vill hon också vara med. Har jag pussat min flickvän och dottern har sett, kommer hon fram till mig och ska också ha en puss, vilket är väldigt gulligt.

Första dagen hon var över och vi låg ner i soffan och jag höll om J så kom dottern upp och la sig på/mellan oss och ville vara med och mysa. Hon är helt klart charmig och jag känner att om hon växer upp med detta så kommer det nog vara helt okej.

Är dock lite svårare med min mans son, eftersom ha ingenting vet och vi har valt att inte ta upp det som det ser ut nu. Så måste man se till så att inte han kan råka se något och så vidare. Rätt jobbigt, men samtidigt gäller det ju för alla andra utanför hemmet ändå. Så det är bara koppla bort att han är så nära som han är, eftersom han ändå är här så sällan.

Allt känns i alla fall bra hittills och extremt bra med att dottern inte verkar ta illa upp av att se något, utan snarare vill vara med och kommer så bra överens med J.

Flickvän!

Under tiden jag flörtade med min gamla vän, som sedan gick åt skogen. Fick jag kontakt med en annan tjej som jag bara lärde känna som vän. Sedan blev det att vi började små flörta med varandra lite grann på mess och kommenterade mycket av varandras bilder. Idag träffades vi för första gången och det var riktigt mysigt.

Dels så fick jag massor med pussar ute på balkongen, sedan låg hon bredvid mig i soffan och jag höll om henne. Killade henne i nacken och över ryggen, sedan gav hon mig en kyss och pussade mig ner på nacken.

Så efter att hon hade gått hem och vi skrev massor mer, så skrev hon att hon ville vara min flickvän. Vilket kändes helt okej och jag vill verkligen det. Så nu har jag alltså både en man och en flickvän. Känns väldigt bra, men får se hur det utvecklas framöver.

Att släppa taget.

En sak jag aldrig har förstått meningen med, är när någon visar intresse för att i nästa stund helt vända blad och inte verka intresserad alls.Då är det väl bättre att från första början inte leda någon annan emot falska förhoppningar. M som jag tidigare pratade om är i alla fall ute ut mitt liv som annat än bara en vän, vilket verkligen gör ont. När en personer visar intresse och har gjort till och från i så många år och sedan helt plötsligt när man visar känslor tillbaka drar sig undan. För att i nästa stund när man mer och ursäkt och säger att man inte ska flörta, har tid att både umgås och verkar mer glad och intresserad av mitt liv.

Dessa personer vet jag inte riktigt hur jag ska hantera? För att mina känslor försvinner inte bara över några dagar, så när jag är nära henne måste jag hålla igen och låtsas att det är okej så som vi har det. När det egentligt gör ont i mig och varje gång hon tittar på mig och speciellt ler så vill jag bara kyssa henne.

Svåra stunder och svåra val är något som många gånger står framför oss. Fast denna gång tror jag att jag får låta allt svalna och fortsätta ha henne som vän. Fast jag tänker ta det lugnt med flickor ett tag framöver. Koncentrera mig mer på hemmet, familjen och skolan. Så får vi se om någon dyker upp när jag minst anar det som faktiskt vill ha mig och inte bara pratar om det, och kanske det finns chans för något seriöst när jag inte letar.

Komplicerade saker

En sak som känns rätt jobbigt med att redan ha ett förhållande och samtidigt försöka hitta en flickvän är inte när dom inte accepterar det. Utan det är när dom faktiskt gör det, men ändå verkar avvaktande och fundersamma. Det är nog det som gör mest ont, speciellt om man redan börjat utveckla känslor för personen.

Jag gick aldrig till M den där kvällen och sedan jag kysste henne har vi inte träffats mer en snabbt i affären där hon har praktik och när jag cyklade förbi henne i parken. Vi skriver varje dag, massor och rätt gulliga saker till varandra.

Tyvärr har jag fått reda på att hon är rädd att bli kär i mig, rädd att det ska bli seriöst och att hon längre fram ska vilja gifta sig. Jag är redan gift och i Sverige får man enligt lag bara vara gift med en person åt gången. Så detta försvårar mycket. Dessutom är det jobbigt eftersom att hon betyder så mycket för mig och jag ville ge detta en chans att kanske bli något.

Hon skulle inte hindra sina känslor om dom uppstod, men jag förstå henne ändå att hon vill ta det långsamt eftersom det uppstår lite tankar inför framtiden om det blir allt för seriöst. Det enda positiva om det nu skulle utvecklas till något är att vi bor i samma stad så man kan träffas mycket utan att det behövs fixas sovplats och sådant.

Fast nu tar vi i alla fall ett steg i taget, vi tycker om varandra, och vad som än sker kommer vi alltid att vara vänner. Så nu flörtar jag vidare med henne och hoppas vinna hennes hjärta.

Att förundras.

Ibland kan man undra om det man länge sökt efter alltid funnits framför näsan på en hela tiden. Det är nämligen så att jag har börjat prata lite mer med en vän som jag lärde känna i samband med att jag blev tillsammans med min man. Eftersom hon antagligen kommer att återkomma en del i bloggen framöver kan vi kalla henne för M. Hur som helst så gjorde M slut med sin flickvän för ett litet tag sedan eftersom M´s flickvän tydligen hade fallit för en annan tjej, en gemensam kompis till dom.

Som dom allra flesta så blev M deprimerad över det hela och är fortfarande nere av det. Jag tänkte att det kunde muntra upp henne att kanske omges av lite glädje så jag började prata lite mer med henne, erbjöd mig att åka förbi henne med dottern och sådant för att pigga upp.

Hur som helst så vet jag att i början av min och mannens relation så visade hon tydligt att hon hade ett visst intresse för mig och jag gillade det och fick såklart ett intresse för henne också. Jag attraherades av henne och kanske lite små intresserad också, minns inte mer än att jag fann henne oerhört intressant på ett sexuellt plan.

Sedan trodde jag att hennes intresse för mig hade svalnat av, eftersom jag inte uppfattade att det fanns någon attraktion kvar. Min har i alla fall funnits kvar igenom åren, även fast den kanske svalnat av lite mellan varven. Nu har vi i alla fall småflörtat lite med varandra och jag har fått veta att hennes attraktion alltid funnits kvar och är fortfarande där, liksom min.

Så när jag träffade henne senast så gav jag henne en kyss, det kändes rätt för oss och båda. Vi känner att vi vill mer, trots att båda är blyga och lite nervösa. Jag berättade i alla fall för henne om att jag är polyamorös och hon kollade upp det på nätet. Hon dömer mig inte och verkar inte ha problem med att jag har min man, som hon även är vän med.

Ikväll ska jag iväg till henne och vi hoppas att det ska hända något båda två, men är lite osäkra och nervösa. Fast vi har gemensamt kommit fram till att vi ska bara mysa, kyssas och umgås och sedan se vart det leder. Så jag håller tummarna för att detta går åt rätt håll, för min attraktion blir bara starkare och kanske finns det även lite mer som växer fram och man vet ju aldrig om det finns chans till något mer.

Flersamhet är kärlek

Läste denna artikel som jag hittade via Klumpesnusk inlägg om det hela och jag säger bara HERREGUD! Jag läste detta för min man och han blev lika berörd som jag och bara skrattade och jag blir samtidigt förbannad. Ingenting med detta har med att man vill att såkallad otrohet ska vara "normalt", det hela går ju för hela friden ut på att man har ett behov och ett hjärta som vill älska flera personer och ha förhållande med flera personer.

Eftersom att alla inblandade är medvetna om allt detta och ingen går bakom ryggen på någon så kan det knappast räknas som otrohet. När jag läste just denna raden, "Men nyspråket till trots är detta inget annat än ett försök att institutionalisera otrohet", kunde jag inget annat är kommentera det högt rakt ut. Är inte människor extremt trångsynta ibland? Jag förstår inte riktigt hur dom tänker när det kommer till allt detta.

Min man vet om att jag har förmågan att älska mer än bara honom och samtidigt som jag är gift med honom, lever med honom och uppfostrar vår dotter tillsammans med honom, så vill jag också ha en flickvän. Ingenting med detta har med att jag vill gå bakom ryggen på den jag delar mitt liv med, att jag inte nöjd med det vi har eller att jag försöker hitta lite extra krydda i mitt liv. Det är helt enkelt så att eftersom jag är bisexuell och alltså blir kär i både män och kvinnor, känner jag blir halv om jag bara får vara med det ena av könen. Därför vill jag alltså både ha min älskade man och en flickvän, för att jag ska vill känna mig hel och jag vill inte stänga inne min kärlek så att det bygger upp en känsla av att jag sakta kväver mig själv med allt som inte får uttryck.

"Fler söker efter stabilitet och trygghet i sina relationer, säger experterna. Fler söker ramar som kan hjälpa relationen att hålla ihop när den knakar i fogarna. Inte minst bland unga människor är äktenskap och kärnfamilj attraktivt. En trolig förklaring är att en ung generation har upplevt myntets baksida. Skilsmässa och otrohet är inte så "happy, happy" för den som sviks och lämnas därhän. Dubbla boenden och byten av föräldrar på söndagskvällar är inte särdeles glamoröst. Så medan normkritikerna skriker sig hesa om att störta mononormen längtar vanligt folk efter trygga, stabila relationer i äktenskap. Relationsanarkins missionärer till trots."

Jag kan med egen erfarenhet (även om det bara är tre dagar sedan jag ingick äktenskap) att jag har trygghet och stabilitet i mitt liv, jag har en man som jag verkligen älskar och jag har en dotter. Jag är ung och har byggt upp mitt liv redan med en familj, ett hem och nyss har jag även gift mig. Ändå kan jag säga att jag vill ha mer än så. Jag vill ha mer kärlek än vad en "vanlig" familj eller en "vanlig" relation eller ett äktenskap kan erbjuda. Ingenting har med köttets lustar och sex att göra, utan det har med kärlek att göra. Det har med friheten att älska hur många och vilka jag själv väljer. Jag vill inte stänga in mig bland normer och tvåsamhet, jag vill kunna känna mig fri och kunna älska människor även att jag har mitt hem, min familj och två ringar på mitt finger. Kärlek för mig är att få vara fri, att inte bindas och stängas in. Det är att få ge av allt man har, utan att begränsa det till endast en människa. Skulle jag ge allt som jag har att ge till endast min man, skulle jag snabbt kväva honom i vår relation, eftersom jag har mycket att ge och allt jag vill ge är inte sådant han uppskattar och finner glädje i, vill jag kunna ge det till någon annan.

Dessutom vill jag inte stänga in honom i något slags fängelse bara för att han har stått i en kyrka och avlagt löften till mig, och i gengäld vill jag inte heller att han gör det emot mig. Jag tror att ett förhållande eller äktenskap där man stänger in varandra och begränsar kärleken inte kan överleva speciellt länge. Det har jag egen erfarenhet av, eftersom jag i tidigare förhållande aldrig kunnat hålla mig till en person och då varit otrogen eftersom att jag aldrig förstod varför jag kände mig så kvävd och instängd och för dom så var det tvåsamhet som var det rätta.

Nu har jag funnit mig själv och förstår varför jag känner mig levande om jag får vara med andra och får älska fler, för mitt hjärta kan inte älska bara en människa. Jag faller lätt, men att bli kär i någon och verkligen känna känslor för andra människor är svårare. Jag får ofta små romanser till andra människor som jag känner mig bekväm med och som jag kan vara mig själv med, men att utveckla det till något mer är desto svårare.

Fast att återkomma till vad jag från början skrev om, så tycker jag att var den här människan skriver i artikeln är banalt, han kanske borde lyssna mer på vad vi polyamorösa har att säga, innan han uttalar sig om oss.

Poly och familj.

Måste bara hänvisa till detta tankfulla inlägg, men jag vill också varna för nakenhet (i synnerhet i headern) för dom som har lite svårt med det.

Detta inlägg fick mig verkligen att tänka på ett helt annat sätt och det känns så skönt att ÄNTLIGEN veta hur jag ska göra. Klart min dotter ska få veta allt om mig, hur jag lever och hur jag älskar. Redan från det att hon kan förstå. Att jag över ens funderat på att dölja hälften av mig själv för mitt kött och blod känns banalt. Känner skam över hur jag tänkt och detta inlägg kommer jag kopiera, skriva ut och spara så att jag kan läsa det om och om igen, tills min kära dotter blivit så pass stor att jag kan förklara för henne att mamma kan bli kär i andra och kanske har någon mer partner än pappa.

Jag vill som Klumpesnusk skriver, inte att folk utanför hemmet ska få veta och det kommer dottern att få veta när det väl kommer så långt. Kommer det så långt att jag får flickvän kanske det kommer ut lite i taget beroende på hur seriöst det är, för skulle hon bo tillsammans med oss kanske hon hämtar dottern ibland eller följer med mig. Till en början kan man säga att det är en vän, men till slut kanske man måste vara ärlig.

Vi har dock inte diskuterat hur vi ska prata med min livspartners son, alltså min bonusson om hur allt detta är. Eftersom han är tonåring är det kanske lite känsligt eftersom det är den tiden man går igenom så mycket. Dessutom är jag lite orolig att han kommer döma mig, kanske vilja vara här mindre än vad han redan är och att min livspartner kommer bli lidande. Eller att hans mor kommer få reda på det och att det kommer leta till bråka och tjafs med min livspartner. Så där är jag lite försiktig ännu och tar det om jag träffar någon seriös.

Jag och min livspartner har i alla fall diskuterat hur öppna vi ska vara inför föräldrar om det flyttar in en flickvän till mig här. Eftersom hans föräldrar och släkt är kristna och inblandade mycket i kyrkan, sa vi att till dom säger vi att det är en vän till mig som bor hos oss tillfälligt, sedan får man lösa det. Eftersom dom inte är här så ofta så kan det lätt lösas med att hon kanske inte alltid är hemma eller så vidare.

Till mina föräldrar kommer vi vara ärligare, eftersom dom är mer öppna och är här oftare så känner jag att dom har rätt att veta. Eftersom min mor fortfarande efter många år inte accepterar att jag är bisexuell eller någonsin accepterat någon flickvän jag har haft, är jag lite orolig inför henne. Fast jag får ta det som det kommer när vi väl är där.

Nu blev det rätt mycket skrivet denna gången, men jag kände att jag ville få ur mig detta och att tankar blir fler och fler ju mer man skriver. Hoppas det finns några som läser min blogg och att ni kommenterar, vill gärna har något att skriva fler inlägg på!




För er som läst min blogg innan så har jag inte nämnt könet på mitt barn, men känner att även att jag skriver att det är en dottern jag har så är det nog liten chans att någon vet vem jag är. Så jag nämner nu henne som min dotter, då det blir lättare. Min livspartner är som ni kanske nu förstår av manligt kön och även pappa till dottern. Tänker inte nämna allt för mycket, men inom en snar framtid blir han min han min man. Då kommer han inte längre gå under livspartner utan då skriver jag min man. Kanske förvirrande, men eftersom det är nytt för mig att ha en anonym blogg blir det lite rörigt hur mycket man vågar lämna ut.

Strul.

För en vecka sedan så festade jag och min livspartner tillsammans med några vänner och en gammal flört till mig som jag åter fått kontakt med. Det hela slutade inte så oväntat med lite sex och jag hade för första gången på nästan två år tjejsex igen. Det var underbart och jag älskade verkligen varje sekund av det. Det bästa av allt var att jag hade känslor för henne och hon för mig. När vi låg där och bara gosade helt själv sa hon att varje gång hon träffade mig så kände hon sig nyförälskad och mitt hjärta slog dubbla slag, om inte mer.

Tyvärr är det också en vecka sedan jag sist pratade med henne. När alkoholen gått ur hennes kropp mådde hon dåligt över allt som hänt, dels för att hon hade kille och kanske också för att hon ansåg att det som hänt var fel. Hon har fått för sig att min livspartner gjort saker mot henne när hon däckat, fast hon gick ifrån festen över en timme innan vi begav hos hem.

Så nu mår man allmänt dåligt och har gjort sedan dagen efter. Det var ett underbart möte och jag kommer bära med mig den känslan länge, men jag kommer framöver vara lite mer försiktig med vad jag gör med en annan människa när det finns alkohol inblandat.

Det enda positiva utav allt detta efteråt är väl att jag fått kontakt med en av henne vänner och nu pratat lite med henne och förhoppningsvis funnit mig en riktigt bra vän där istället. Det återstår att se, men verkar i alla fall lovande och det gör mig bättre till mods.

Mitt ex.

Har mycket kontakt med mitt ex och det känns väldigt bra. Men hon är fortfarande väldigt negativ emot att jag har en livspartner. Fast ändå så flörtar hon massor, skriver hur gulliga saker som helst och till och med skickar brev och små gåvor till mig. Alltså hon är hur underbar som helst och mina känslor bara växer, även att jag vet att det är väldigt liten chans att det kan bli något. Fast hon är ändå väldigt speciell för mig och mina känslor svallar över totalt när jag tänker på henne.

Baby!

I like to turn her on,

she's like my favorite song

Lite tom.

Har inte skrivit något här sedan några dagar tillbaka. Har ju varit midsommar så har haft mycket att göra för den skull och igår var en dålig dag bara. Kan tyvärr inte skriva så mycket om det utan att det känns som att någon kan lista ut vem jag är. Men av flera olika anledningar har jag ibland väldigt dåliga och grå dagar. Har inte haft något på länge, om man bortser från igår. Så det är rätt okej på den punkten, men extremt dålig var det igår.

Är lite tom på vad jag skriva, har mycket tankar men alldeles för många för att jag ska veta vart jag ska börja. Det är son ett nystan med tusentals ändar som sticker ut och man vet inte riktigt vilken man ska börja dra i för att få ut allt, men jag ska försöka skriva några inlägg här i veckan som kommer. Kanske skriver dom till en början utan att publicera, bara för att få ur mig mycket. Sedan ska jag sortera så det kommer i rätt ordning innan jag lägger ut det, men det kommer nog komma en hel del. Om jag orkar vill säga.

Finns inte så mycket tid att skriva på när man har ett busigt och livligt litet knyte som gärna leker massor just nu. Och kan inte lämnas ensam eftersom klättra är nya hobbyn, överallt och på allt som går. Så man är extra vaksam och jag försöker odla ögon i nacken för att klara av vardagen. Dessutom har jag en till blogg där jag inte skriver anonymt och den går faktiskt före, så det blir någon liten stund över ibland då jag kan skriva här.

Men jag återkommer till veckan och förhoppningsvis med massor av intressant läsning för er (om det ens är några) som läser min lilla blogg.

Dölja kärlek?

Fick en fråga på inlägget om att leva mer än två personer, ifrån Winterdragon och här är mitt svar. Hoppas du blir nöjd och kanske att jag kan få mer frågor att svara på, det fick mig verkligen att fundera och tänka på viktiga saker. Tack!

Varför vill ni inte att den lilla skall se dig tillsammans med någon annan? Om ni som vuxna är okej med det, varför är det då något som måste döljas för barnet?

Jag förstår att det kanske är många som är nyfikna över detta och jag ska försöka att förklara det så bra som jag kan. Till att börja med hade jag gärna varit öppen med det inför lilla knytet, men min livspartner har hittills sagt ifrån. Dels är det väl lite för att barn är så öppna och det vore ju inte bra om knytet pratar om det på dagis när man inte är öppen med det ännu. Det kanske skulle bli lite pinsamt med andra föräldrar eller personalen. Nu är hon inte så pass stor att hon kan prata ännu, men när hon väl börjar göra det så kanske det är bra att hon inte pratar om att mamma brukar pussas med en annan tjej eller att mamma har en flickvän, när jag samtidigt har min livspartner.

Det kanske låter lite dumt att dölja det för mitt älskade lilla knyte, eftersom det så småningom kanske kommer bli en del av hennes liv också. Om jag en dag hittar en seriös flickvän som kanske även flyttar in. När det i så fall kommer till att hon också ska bo här, kommer vi alla tre dela säng när inte min livspartners barn är här.

Fast jag hade gärna velat vara öppen med lilla knytet, eftersom jag vill att mitt sätt att leva ska vara naturligt för mitt barn och att det ska vara något som är självklart när jag väl blir öppen med detta. Så att knytet kanske har lättare att möta motgångar och frågor, eftersom hen har växt upp med det och vet att det inte alls är något fel med det.

Fast som det ser ut nu kommer inte knytet få se eller veta något om det, om vi inte vet att tjejen jag träffar och kanske dejtar är seriös och att det kan bli något vettigt av det. Om det nu skulle bli att jag hittar en tjej som vill bli min flickvän och som känner att det kan bli något seriöst, då kommer jag att visa det öppet för knytet om min livspartner accepterar det och tycker det är vettigt. Men det är i alla fall så jag känner det.

Mixer.

Mina tankar far runt och ju mer jag skriver med mitt ex desto mer känner jag, desto mer vill jag ha henne. Jag håller på att bli tokig, eftersom jag inte kan få henne för hon vill inte dela mig. Mitt hjärta värker och blöder, samtidigt som det brinner för fullt. Jag vill ha henne nära och ge henne allt jag inte gav henne sist. Hur hamnade jag i detta? Nog för att jag gillar att vara poly när jag väl kommit på det och att min livspartner accepterar det. Fast det är inte lät när ingen vill dela mig..

Fylls utav glädje.

Hittade ett underbart inlägg om en person som äntligen kommit ut som poly och jag tycker att alla som har funderingar kring allt detta eller känner att poly är något som definierar dig, men du som jag gömmer dig, borde läsa detta underbara inlägg. HÄR!

Jag kan inte annat än säga att jag beundrar denna människa och hoppas att jag en dag kan skriva ett sådant inlägg, öppna upp denna bloggen och visa vem jag är som gömmer mig här bakom ord och anonyma bilder.

Bo fler än två vuxna.

Jag och min livspartner har, sedan vi kom på att jag också vill ha en flickvän, diskuterat möjligheterna att bo ihop alla tre. Ingen av oss var speciellt negativa emot det, mer än att vi utåt sett skulle hyra ut ett rum till en vän. Dock är det så att vi bor i en trea och ena sovrummet har min livspartners barn från ett tidigare förhållande, han är bara här varannan helg så meningen är att när han inte här kommer vårt gemensamma lilla knyte att ha rummet för sina leksaker och till slut blir det ju hennes rum. Så det finns ingen plats för ännu en till.

Dessutom har vi funderat på hur vi ska göra med den lilla eftersom vi inte vill att knytet ska se mig kyssa någon annan, eller något sådant. Eftersom knytet är så pass litet ännu och inte förstår så mycket så hade det inte gjort något ändå, men vi har sagt emot det än så länge. Hade blivit något seriöst hade det nog varit en helt annan sak.

Hur som helst så har det skapat lite problem nu när vi fått barn och vi diskuterar lite hur man skulle göra och om vi kommer till den punkten med att jag hittar en flickvän det blir seriöst med, ska vi då komma ut med att jag är poly? Mycket funderingar, diskussioner och tankar.. Därför jag har bloggen att skriva av mig i.

Mitt ex.

Har sedan någon vecka fått kontakt med ett ex till mig som jag fortfarande hyser känslor för. Hennes och mitt förhållande han aldrig riktigt början innan det fick ett konstigt och hastigt slut. Så det känns som mycket togs ifrån chansen jag hade med henne. Både hon och jag känner att det kunde blivit så mycket mer. När jag ser henne på bild känner jag fortfarande mitt hjärta slå snabbare och pulsen öka. Hon är den av mina flickvänner, som trots den korta tiden, betytt mest för mig.

Trots det fem åren som gått sedan vi var tillsammans och utan någon kontakt hade jag gjort vad som helst för att ha henne nära igen och vara hennes flickvän åter igen. Har nyligen berättat för henne att jag får ha en flickvän även att jag har min livspartner och hon tog det faktiskt bra. Var väldigt rädd att hon skulle tycka att jag var ett freak eller något. Däremot hade jag oturen att hon inte kan leva så, vilket faktiskt gjorde hemskt ont i mitt hjärta.

Trots att hon nekat att vilja vara min flickvän så flörtar vi med varandra rätt mycket. Hon upprepar ändå emellanåt att jag ska vara trogen min partner eftersom vi inom en snar framtid även ska gifta oss. Jag har då förklarat hur vår situation ser ut och att jag inte är otrogen eftersom min partner vet om att. Den slutgiltiga saken är i alla fall att jag trots att ha blivit nekad ska försöka få till en träff med mitt ex, för att se om det skulle skapa mer känslor och hon kanske skulle kunna acceptera situationen som den är.

Eftersom vi båda hyser starka känslor för varandra ännu och inte tycker att vårt förhållande fick en ärlig chans, hoppas jag att turen kan finnas på min sida och att hon kanske vill bi min flickvän. Tiden får utvisa det, men under tiden så gör jag allt för att få henne att förstå vad hon faktiskt betyder för mig. Samtidigt letar jag såklart efter andra tjejer som man kan inleda en vänskap till, som ett första steg, och se om det kanske leder till mer.

Liten förklaring.

Svårt att riktigt veta vart jag ska börja eftersom det är så mycket som bubblar inuti mig eftersom jag inte är öppen med detta så har jag det mesta inuti. Hur som helst är det i alla fall så att jag en person jag lever med just nu och har familj med, samtidigt som jag alltså vill ha en partner till av samma kön. Jag har länge vetat att jag vill ha två stycken älsklingar i mitt liv, men har bara sagt det på det sättet. För några veckor sedan hittade jag ett gammalt avsnitt av Outsiders när jag tittade igenom alla säsonger och det handlade om polygami, då slog det mig att dom pratade om mig. Så efter avsnittet satte jag mig vid datorn och sökte för att veta mer om det.

Hittade inte så mycket på svenska men tillräckligt för att jag skulle få lite mer förståelse för det. Dock insåg jag att jag inte vill kalla det jag känner för polygami eftersom det är månggifte och i Sverige är olagligt. Jag vill inte vara gift med mer än den partner jag nu lever tillsammans med. Så jag är mer inne på det polyamorösa planet.

Att vara polyamorös innebär att ha förmågan att känna romantisk kärlek till mer än en person åt gången. För att vara polyamorös krävs inte att man praktiserar det, det vill säga är kär i flera samtidigt, det definierande är att personen som betecknar sig som polyamorös känner att dess kärlek inte behöver vara begränsad till en enda person. Det är också fullt möjligt att vara asexuell och polyamorös, eftersom det handlar om känslor och inte sexuella handlingar.

Så det är vad jag känner är rätt för mig. Jag vill ha två partners som jag har känslor för. Däremot så har jag ett antal sexpartners som jag träffar. Såklart alltid med min livspartners vetskap om det. Många av dom jag träffar för sex umgås vi även med som vänner. Så det är inget fel med det. Och min livspartner har helt accepterat att jag vill ha en flickvän samtidigt som jag lever med honom och han uppmuntrar mig att hitta någon eftersom han vet att jag skulle bli än mer lycklig av det.

Tyvärr så är det så att jag under dessa år vi varit tillsammans letat efter någon som vill vara min flickvän även att jag har redan har en livspartner. Till en början är dom flesta intresserade, men sedan blir det alltid så att dom verkar tycka det är lite för lustigt, så dom tackar alltid nej innan dom ens har träffat mig i verkligheten. Det känns alltid lika surt och hugger faktiskt lite i hjärtat eftersom jag har börjat utveckla känslor för tjejerna. Fast det är bara kliva upp och ta nya tag, så tills nästa gång kanske man i alla fall hinner fram till en dejt.

Anonym blogg.

Nu är det så att jag är poly men har ännu inte kommit ut längre än att den jag delar mitt liv med vet. Eftersom denna sida är till för att jag ska kunna skriva av mig, utan att någon jag känner får veta vem jag är kommer jag inte skriva allt för mycket info om mig eller min familj. Ni kommer få veta lite om hur det ser ut runt omkring mig för att kunna förstå hur jag lever och så vidare, men det kommer inte komma ut bilder där någon kan kännas igen, eller några namn. Utan min familj kommer bara vara familjen eller några smeknamn på dessa som ingår i den.

Min familj består i alla fall utav mig, min sambo som är en man och vårt gemensamma barn + ett bonusbarn. Jag ska fundera ut ett fint smeknamn till alla dessa och det kanske tar några inlägg innan jag kommer på något bra. Men detta är bara ett första inlägg och nästa kommer väl handla lite mer om mig och hur min situation ser ut.