lördag 31 augusti 2013

Att släppa taget.

En sak jag aldrig har förstått meningen med, är när någon visar intresse för att i nästa stund helt vända blad och inte verka intresserad alls.Då är det väl bättre att från första början inte leda någon annan emot falska förhoppningar. M som jag tidigare pratade om är i alla fall ute ut mitt liv som annat än bara en vän, vilket verkligen gör ont. När en personer visar intresse och har gjort till och från i så många år och sedan helt plötsligt när man visar känslor tillbaka drar sig undan. För att i nästa stund när man mer och ursäkt och säger att man inte ska flörta, har tid att både umgås och verkar mer glad och intresserad av mitt liv.

Dessa personer vet jag inte riktigt hur jag ska hantera? För att mina känslor försvinner inte bara över några dagar, så när jag är nära henne måste jag hålla igen och låtsas att det är okej så som vi har det. När det egentligt gör ont i mig och varje gång hon tittar på mig och speciellt ler så vill jag bara kyssa henne.

Svåra stunder och svåra val är något som många gånger står framför oss. Fast denna gång tror jag att jag får låta allt svalna och fortsätta ha henne som vän. Fast jag tänker ta det lugnt med flickor ett tag framöver. Koncentrera mig mer på hemmet, familjen och skolan. Så får vi se om någon dyker upp när jag minst anar det som faktiskt vill ha mig och inte bara pratar om det, och kanske det finns chans för något seriöst när jag inte letar.

fredag 16 augusti 2013

Komplicerade saker

En sak som känns rätt jobbigt med att redan ha ett förhållande och samtidigt försöka hitta en flickvän är inte när dom inte accepterar det. Utan det är när dom faktiskt gör det, men ändå verkar avvaktande och fundersamma. Det är nog det som gör mest ont, speciellt om man redan börjat utveckla känslor för personen.

Jag gick aldrig till M den där kvällen och sedan jag kysste henne har vi inte träffats mer en snabbt i affären där hon har praktik och när jag cyklade förbi henne i parken. Vi skriver varje dag, massor och rätt gulliga saker till varandra.

Tyvärr har jag fått reda på att hon är rädd att bli kär i mig, rädd att det ska bli seriöst och att hon längre fram ska vilja gifta sig. Jag är redan gift och i Sverige får man enligt lag bara vara gift med en person åt gången. Så detta försvårar mycket. Dessutom är det jobbigt eftersom att hon betyder så mycket för mig och jag ville ge detta en chans att kanske bli något.

Hon skulle inte hindra sina känslor om dom uppstod, men jag förstå henne ändå att hon vill ta det långsamt eftersom det uppstår lite tankar inför framtiden om det blir allt för seriöst. Det enda positiva om det nu skulle utvecklas till något är att vi bor i samma stad så man kan träffas mycket utan att det behövs fixas sovplats och sådant.

Fast nu tar vi i alla fall ett steg i taget, vi tycker om varandra, och vad som än sker kommer vi alltid att vara vänner. Så nu flörtar jag vidare med henne och hoppas vinna hennes hjärta.

tisdag 13 augusti 2013

Att förundras.

Ibland kan man undra om det man länge sökt efter alltid funnits framför näsan på en hela tiden. Det är nämligen så att jag har börjat prata lite mer med en vän som jag lärde känna i samband med att jag blev tillsammans med min man. Eftersom hon antagligen kommer att återkomma en del i bloggen framöver kan vi kalla henne för M. Hur som helst så gjorde M slut med sin flickvän för ett litet tag sedan eftersom M´s flickvän tydligen hade fallit för en annan tjej, en gemensam kompis till dom.

Som dom allra flesta så blev M deprimerad över det hela och är fortfarande nere av det. Jag tänkte att det kunde muntra upp henne att kanske omges av lite glädje så jag började prata lite mer med henne, erbjöd mig att åka förbi henne med dottern och sådant för att pigga upp.

Hur som helst så vet jag att i början av min och mannens relation så visade hon tydligt att hon hade ett visst intresse för mig och jag gillade det och fick såklart ett intresse för henne också. Jag attraherades av henne och kanske lite små intresserad också, minns inte mer än att jag fann henne oerhört intressant på ett sexuellt plan.

Sedan trodde jag att hennes intresse för mig hade svalnat av, eftersom jag inte uppfattade att det fanns någon attraktion kvar. Min har i alla fall funnits kvar igenom åren, även fast den kanske svalnat av lite mellan varven. Nu har vi i alla fall småflörtat lite med varandra och jag har fått veta att hennes attraktion alltid funnits kvar och är fortfarande där, liksom min.

Så när jag träffade henne senast så gav jag henne en kyss, det kändes rätt för oss och båda. Vi känner att vi vill mer, trots att båda är blyga och lite nervösa. Jag berättade i alla fall för henne om att jag är polyamorös och hon kollade upp det på nätet. Hon dömer mig inte och verkar inte ha problem med att jag har min man, som hon även är vän med.

Ikväll ska jag iväg till henne och vi hoppas att det ska hända något båda två, men är lite osäkra och nervösa. Fast vi har gemensamt kommit fram till att vi ska bara mysa, kyssas och umgås och sedan se vart det leder. Så jag håller tummarna för att detta går åt rätt håll, för min attraktion blir bara starkare och kanske finns det även lite mer som växer fram och man vet ju aldrig om det finns chans till något mer.

tisdag 6 augusti 2013

Flersamhet är kärlek

Läste denna artikel som jag hittade via Klumpesnusk inlägg om det hela och jag säger bara HERREGUD! Jag läste detta för min man och han blev lika berörd som jag och bara skrattade och jag blir samtidigt förbannad. Ingenting med detta har med att man vill att såkallad otrohet ska vara "normalt", det hela går ju för hela friden ut på att man har ett behov och ett hjärta som vill älska flera personer och ha förhållande med flera personer.

Eftersom att alla inblandade är medvetna om allt detta och ingen går bakom ryggen på någon så kan det knappast räknas som otrohet. När jag läste just denna raden, "Men nyspråket till trots är detta inget annat än ett försök att institutionalisera otrohet", kunde jag inget annat är kommentera det högt rakt ut. Är inte människor extremt trångsynta ibland? Jag förstår inte riktigt hur dom tänker när det kommer till allt detta.

Min man vet om att jag har förmågan att älska mer än bara honom och samtidigt som jag är gift med honom, lever med honom och uppfostrar vår dotter tillsammans med honom, så vill jag också ha en flickvän. Ingenting med detta har med att jag vill gå bakom ryggen på den jag delar mitt liv med, att jag inte nöjd med det vi har eller att jag försöker hitta lite extra krydda i mitt liv. Det är helt enkelt så att eftersom jag är bisexuell och alltså blir kär i både män och kvinnor, känner jag blir halv om jag bara får vara med det ena av könen. Därför vill jag alltså både ha min älskade man och en flickvän, för att jag ska vill känna mig hel och jag vill inte stänga inne min kärlek så att det bygger upp en känsla av att jag sakta kväver mig själv med allt som inte får uttryck.

"Fler söker efter stabilitet och trygghet i sina relationer, säger experterna. Fler söker ramar som kan hjälpa relationen att hålla ihop när den knakar i fogarna. Inte minst bland unga människor är äktenskap och kärnfamilj attraktivt. En trolig förklaring är att en ung generation har upplevt myntets baksida. Skilsmässa och otrohet är inte så "happy, happy" för den som sviks och lämnas därhän. Dubbla boenden och byten av föräldrar på söndagskvällar är inte särdeles glamoröst. Så medan normkritikerna skriker sig hesa om att störta mononormen längtar vanligt folk efter trygga, stabila relationer i äktenskap. Relationsanarkins missionärer till trots."

Jag kan med egen erfarenhet (även om det bara är tre dagar sedan jag ingick äktenskap) att jag har trygghet och stabilitet i mitt liv, jag har en man som jag verkligen älskar och jag har en dotter. Jag är ung och har byggt upp mitt liv redan med en familj, ett hem och nyss har jag även gift mig. Ändå kan jag säga att jag vill ha mer än så. Jag vill ha mer kärlek än vad en "vanlig" familj eller en "vanlig" relation eller ett äktenskap kan erbjuda. Ingenting har med köttets lustar och sex att göra, utan det har med kärlek att göra. Det har med friheten att älska hur många och vilka jag själv väljer. Jag vill inte stänga in mig bland normer och tvåsamhet, jag vill kunna känna mig fri och kunna älska människor även att jag har mitt hem, min familj och två ringar på mitt finger. Kärlek för mig är att få vara fri, att inte bindas och stängas in. Det är att få ge av allt man har, utan att begränsa det till endast en människa. Skulle jag ge allt som jag har att ge till endast min man, skulle jag snabbt kväva honom i vår relation, eftersom jag har mycket att ge och allt jag vill ge är inte sådant han uppskattar och finner glädje i, vill jag kunna ge det till någon annan.

Dessutom vill jag inte stänga in honom i något slags fängelse bara för att han har stått i en kyrka och avlagt löften till mig, och i gengäld vill jag inte heller att han gör det emot mig. Jag tror att ett förhållande eller äktenskap där man stänger in varandra och begränsar kärleken inte kan överleva speciellt länge. Det har jag egen erfarenhet av, eftersom jag i tidigare förhållande aldrig kunnat hålla mig till en person och då varit otrogen eftersom att jag aldrig förstod varför jag kände mig så kvävd och instängd och för dom så var det tvåsamhet som var det rätta.

Nu har jag funnit mig själv och förstår varför jag känner mig levande om jag får vara med andra och får älska fler, för mitt hjärta kan inte älska bara en människa. Jag faller lätt, men att bli kär i någon och verkligen känna känslor för andra människor är svårare. Jag får ofta små romanser till andra människor som jag känner mig bekväm med och som jag kan vara mig själv med, men att utveckla det till något mer är desto svårare.

Fast att återkomma till vad jag från början skrev om, så tycker jag att var den här människan skriver i artikeln är banalt, han kanske borde lyssna mer på vad vi polyamorösa har att säga, innan han uttalar sig om oss.