En sak som känns rätt jobbigt med att redan ha ett förhållande och samtidigt försöka hitta en flickvän är inte när dom inte accepterar det. Utan det är när dom faktiskt gör det, men ändå verkar avvaktande och fundersamma. Det är nog det som gör mest ont, speciellt om man redan börjat utveckla känslor för personen.
Jag gick aldrig till M den där kvällen och sedan jag kysste henne har vi inte träffats mer en snabbt i affären där hon har praktik och när jag cyklade förbi henne i parken. Vi skriver varje dag, massor och rätt gulliga saker till varandra.
Tyvärr har jag fått reda på att hon är rädd att bli kär i mig, rädd att det ska bli seriöst och att hon längre fram ska vilja gifta sig. Jag är redan gift och i Sverige får man enligt lag bara vara gift med en person åt gången. Så detta försvårar mycket. Dessutom är det jobbigt eftersom att hon betyder så mycket för mig och jag ville ge detta en chans att kanske bli något.
Hon skulle inte hindra sina känslor om dom uppstod, men jag förstå henne ändå att hon vill ta det långsamt eftersom det uppstår lite tankar inför framtiden om det blir allt för seriöst. Det enda positiva om det nu skulle utvecklas till något är att vi bor i samma stad så man kan träffas mycket utan att det behövs fixas sovplats och sådant.
Fast nu tar vi i alla fall ett steg i taget, vi tycker om varandra, och vad som än sker kommer vi alltid att vara vänner. Så nu flörtar jag vidare med henne och hoppas vinna hennes hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar