Kärlek är ALDRIG dåligt!

Ofta när jag kommer in på bloggar som jag just nu följer om poly ämnen så blir det att jag verkligen tänker mycket, jag gräver djupt inne i mig själv och får verkligen ta fram känslor och sätta mig in i hur jag tycker och tänkte om saker. Det skönaste är att jag har denna bloggen att ventilera mig i när jag tänker så pass mycket att det måste ut, för min man orkar inte lyssna på allt eftersom när jag kommer in på det ena så leder det ofta till det andra. Då blir det oftast att jag skenar iväg och det kan blir mycket och länge om samma ämne.

Läste detta inlägg och början där det stod om att omgivningen gjort så att för oss som kan och blir kära i mer än en enda person känner ibland skuld för det. Och jag håller med om att kärlek aldrig få bli något dåligt eftersom känslorna vi känner i samband med att en person berör våra hjärtan är det vackraste som finns. Varför ska vi då behöva känna skuld för att vi älskar fler personer och ger mer än en person av alla känslor och egenskaper som vi besitter?

Jag tycker bara det är bra att man delar det med fler, eftersom att varje enskild individ som vi omringar oss med kompletterar oss på olika sätt. Så genom att ha två partners så kan man få mer kompletterat i sitt liv och då tycker jag det säger sig själv att man blir lyckligare. Dessutom eftersom jag vill ha en av varje kön, så får jag dessutom allt jag vill ha. För är jag med bara min man, så fattas ju ändå hälften av det jag tycker om.

Att folk dessutom vill att man ska rätta in sig i ledet igen och bli vad dom kallar normal känns så hemskt. Att jag som faktiskt blir kär i fler personer ska trycka allt det åt sidan, gömma den sidan och låtsas som att allt är som det ska. Jag känner att det går inte längre, jag gjorde det i så många år och då kunde jag inte hålla mig till en person ändå utan var otrogen. Jag förstod aldrig vad det handlade om, nu vet jag att jag inte kan binda mig till en enda person, utan att mitt hjärta och min själ är gjord för att vara med fler.

Dessutom att vi ska skämmas över att vi har känslor för fler tycker jag bara är fånigt, det är inget att skämma över utan det är snarare något man ska vara stolt över. Att man har förmågan att älska fler och ge fler människor. Bara för att jag är anonym just nu eftersom jag nyligen har kommit fram till att jag är polyamorös, betyder det inte att jag skäms över det. Det betyder bara att jag måste själva lära mig att leva med det, att känna att jag är tillräckligt bekväm med det för att berätta för dom står mig nära.

Eftersom att jag inte vill förlora någon närstående och jag läst om personer som kommit ut och förlorat familjemedlemmar för att dom vill ta avstånd ifrån en, så har jag valt att vänta med det. Jag har berättat för några nära vänner, eftersom att med vänner känns det mer att accepterar dom mig inte som den jag är så är det inte värt det. Familjen är inget man har valt från början, så dom behöver ju inte acceptera allt med mig på samma sätt. Jag skäms inte för att jag är poly, däremot så jobbar jag mig sakta framåt genom att komma ut för några personer jag känner mig säker med och som jag till att börja med tror skulle ta det bra och acceptera det.

Så att läsa en sak som att personen som blivit kär i sin kollega ska rätta in sig i ledet igen, försöka bli av med känslorna och sedan återgå till det normala och ta det som att det skulle vara ett litet snedsteg som alla gör får mig att vilja slå sönder något.

VI är precis lika "NORMALA" som alla andra, vi är nog till och med lite bättre enligt mig eftersom att vi ger fler personer den kärlek som är så vacker och vill att folk ska inse att det inte är fel, utan det vi har är vackert och det är vårt sätt att leva. Vi mår bra av det, så varför ska resten av våra medmänniskor må dåligt av något som ingen har med att göra och ingen far illa av.